NYTT ÅR

Hoppas att ni all fått en välsignad start på detta nya år – 2014!

Jag och Mikaela har fått avsluta vår resa här i Tanzania med en liten tur till kryddornas ö, Zanzibar. Det har varit dagar av avkoppling, sol, bad och havets läckerheter! Jag har bara njutit!

Vår nyårsafton bjöd på diverse spännande händelser. Det hela började i kvällningen då grillen sattes igång och trummorna började bli varma. Det skulle bjudas på get, calamari och bläckfisk med tillbehör. En riktig fest alltså! Det var fantastiskt gott! Kvällen fortsatte med gott sällskap från jordens alla hörn och nyåret hurrades in med champagne och brittisk folkmusik. Dans blev det, Avicci i all ära. Bergsklättring och ett dopp i poolen för att avsluta en mycket lyckad kväll.

GOTT NYTT ÅR 2014!!!

Hery ya mwaka mpya!!!!

Jul

Tjejerna från Glimåkra och en god julglass! Inte dumt!

Jul, Jul, Strålande Jul

Ni trodde kanske att det inte skulle bli så mycket julfirande för mig i år. Men där tog ni miste. Här har hotellrummet pyntats och julmusik spelats och sjungits så det står härliga till. Trots 32 grader i skuggan så har ändå en viss julstämning infunnit sig i min själ. Idag ska vi julshoppa (dvs. inhandla diverse födoämnen som under juldagarna i någon form ska tillagas och förtäras). Janssons, skinka, rödbetssallad, ägg, snittar, julgodis och pilau förbereds för fullt. Hoppas att ni alla får riktigt fina dagar! Det önskar jag er, EN RIKTIGT GOD JUL!

I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sa till dem: ”Var inte rädda, jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. Idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba”. Och plötsligt var där med tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: Är i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.

                                                                                                             (Lukas 2:8-14)

 Maandazi-bak med Beth Laibon. (Friterade bullar som är riktigt goda)

 Tvätta måste man göra även i Tanzania. Här får jag dessutom assistans, då blir det mycket roligare.

 

 Mama Laibon, Sofia och Winnie-Lady. Mm. så kan man heta.

Utanför skolområdet, Aya i ett nötskal.

Fina, fina dagar på Aya

Att få återvända till en plats som Aya Secondary school utanför Kondoa, utanför Dodoma i Tanzania är en särskild känsla. Det var fantastiskt att få återse goda vänner och människor som jag ändå kunnat ha kontakt med under åren. Har man inte varit på Aya så har man heller inte riktigt varit på landet LANDET. Dryga 45 minuter från Kondoa rakt ut i bushen. En liten liten by med tillhörande skola. Ute i skogen finns det små bosättningen där människor bor ytterst enkelt.

Volontärer från Glimåkra folkhögskola har under många år tillbaka fått leva i denna goa miljö och lära sig ett och annat om livet.

Elektriciteten försvann nu någon gång varje dag under de fem dagar vi var där. Och vattentunnorna fick förbli opåfyllda då vi lämnade.  Men det går finfint att leva och ha det gött ändå. Men nog ser vi fram emot en varm dusch alltid, får se när det bli!

Idag lämnade vi skolan, sa hejdå till alla med vemod och åkte in till Kondoa. Samhället som jag sett som min ”stad” då jag bodde här för några år sedan. Det har hänt väldigt mycket. Det finns internet i centrum, en liten supermarket a la Tanzania, och de säljer tajts på marknaden. Det händer otroligt mycket här på två år, mycket mer än vad någonsin skulle hända i Sverige på två år. Det är kanske därför det kallas utvecklingsland?!?!?

Nu ser jag fram emot en myskväll med Mikaela och en go film. (Mm, vi har faktiskt några filmer på datorns för särskilt utvalda tillfällen).

Imorgon åker vi tidigt mot Dodoma och det stundande julfirandet! Ser fram emot ännu en skumpig bussresa på Tanzanias vägar.

Med fina flickor hos familjen Laibon. Sofia, som jag bär var nyfödd då jag var här sist. Så roligt att få se henne väx upp och bli stor!

Dagen från Massaimarket till Ägko med kalv

I Iringa vi bodde vi mitt i en Massaimarket; smycken, kläder, afrikaprylar. (Massaier kan liknas vid Samer i Sverige). Härligt att frestas att handla varje gång när man skulle ut eller in från hotellet.

Men det som var spännande just den här morgonen var att massai – market varje kväll låser grinden och öppnar inte förens en väl utvald tidpunkt på morgonen efter. Denna lilla detalj var vi helt ovetandes om då vi tidigt på morgonen (Ni kanske undrar hur tidigt? Jag skulle säga att det var exakt 05.26.) skulle gå till busstationen och upptäcker till vår förtret att grinden är LÅST. Och att det inte finns någon som kan öppna i närheten. ( Kan tyckas naturligt, om jag tänker efter, eftersom jag själv oftast brukar slumra sött i min säng vid denna tid andra morgnar. )

Ajajaj, hur skulle vi göra? Vi bara MÅSTE ju med bussen, eftersom vi köpt biljetter som kostas oss dyra 150 kr. Vi letade febrilt efter andra möjliga vägar, men icke. Då återstod bara detta; att med all packning klättra upp för grinden och stängslet, svinga oss över och så ner på andra sidan. De människor som ändå råkade var ute vid den här tiden måste undrat. Två vitingar fulpackade från topp till tå klättrandes ut från massai-market. Ooops! Lite suspekt!

Men som tur var gick det förbi några nunnor på gatan som hörde våra rop på hjälp och kom till undsättning. (Det är faktiskt sant). Detta gjorde att bilden kanske mildrades något och vi kanske ändå inte skulle tas som tjyyyyvar vid en snabbare anblick.

På bussresan bjöd vi på det ena och det andra. Tredje advent i all ära. Här skulle det sjungas julsånger. Vi satte igång för kung och fosterland. Vi tänkte på det efteråt att det kanske var tur att de flesta ändå var på svenska. Men det satte helt klart en julprägel på vår resa. En julprägel som annars kantades av höga berg och djupa dalar, asfalt, inte asfalt, skog, öken, asfalt, inte asfalt, framme i Dodoma. 

Dagen fortsatt i löpande takt och till min stora förtjusning hände det som inte kunde hända. WiFi!!!!!!! Yey! Jag kunde på att naturilgt och anspråkslöst vis äntligen kommunicera med omvärlden. Viber, Whats Up, Spotify – vika hjältar! Jag har inte alls påverkats av vår tids teknologi, aldrig! Jag bara använder mig av de resurser och goda kommunikationsmedel som vår tid ändå har lyckats med och måste förvalta väl.

Och så då till Älgko med kalv.

Vi kom ju som sagt fram till Dodoma och träffade här på Ulf i kvällningen. Han bjöd på en resa in i den värmländska musikvärlden. För den som har hört ”Älgko, Älgko, Älgko, Älgko med kalv”, ni vet…….jag behöver inte säga mer.

Detta var alltså dagen vi åkte från Iringa till Dodoma via ”the short cut”. En upplevelse som jag aldrig kommer att glömma. 

Ilembula

Barnhem finns det i Ilembua precis som på många ställen i Tanzania. Dessa goingar stannar tills de är två då deras pappar kan hämta dem eller så flyttar det till ett annat lite större barnhem. 

Adela, en riktig diva som lärde sig att säga blomma och kyckling på några dagar 

(Fast på swahii: ua och kuku) 

 Hakima

Efter en konfirmation i Ilembula

Ja, här bodde vi några veckor.